appeaser
English
Etymology
Etymology tree
English
appease
Proto-Indo-European
*-yós
der.
Proto-Italic
*-āsjos
Latin
-ārius
nom.
Latin
-ārius
bor.
Proto-Germanic
*-ārijaz
Proto-West Germanic
*-ārī
Old English
-ere
Middle English
-ere
English
-er
English
appeaser
From
appease
+
-er
.
Pronunciation
Rhymes:
-iːzə(ɹ)
Noun
appeaser
(
plural
appeasers
)
A person who
appeases
.
Related terms
appease
appeasement
Translations
a person who appeases
French:
apaiseur
(fr)
m
,
apaiseuse
(fr)
f
German:
Ruhestifter
m
,
Ruhestifterin
f
,
Beschwichtiger
m
,
Beschwichtigerin
f
Macedonian:
ате́рџија
m
(
atérdžija
)
,
ате́рџика
f
(
atérdžika
)
Portuguese:
apaziguador
(pt)
m
Russian:
умиротвори́тель
(ru)
m
(
umirotvorítelʹ
)
,
умиротвори́тельница
(ru)
f
(
umirotvorítelʹnica
)
Anagrams
appeares